Livsenergi

Jag har svårt att tänka mig en gud som bara är han. Patriarkatet dominerar även i detta sammanhang … Hälften av jordens mänsklighet är ju kvinnor.

 Om Gud finns borde nog Gud vara ”det”. . Varför skulle den alltomfattande kärleken vara just en ”han”? Eller så är Gud inte möjlig att införliva i sådana begrepp. Gud är så stor och obegriplig att det är svårt att tänka sig en makt eller kraft eller vilja som kan och ser allt. Alltså är en gud obeskrivlig tror jag. Om Gud nu finns …

I många kulturer finns ett flertal gudar, både kvinnliga och manliga, eller av djurnatur. Det kanske är ett bra sätt för människan att försöka få ett grepp om gudomens mångsidighet.

 I några religioner får man inte avbilda sin gud, därför att guden är för stor och obeskrivbar för att beskrivas/avportätteras av människan.

Hur ska vi förstå detta? Ja det går naturligtvis inte att förstå, men det är mycket frestande att försöka förstå. Eller åtminstone att fundera på, man kan inte låta bli. Människan tycks alltid behöva/försöka dela in sin verklighet i olika begrepp. Annars blir allt alldeles för svårt och stort…

Människan är bäst och mest värd?!

Varför ska människan förresten vara mer värd än resten av naturen? Är det meningen att vi ska råda/styra över jorden eller är det förvalta vi ska göra?

Jag kan inte se annat än att jag är en del av det totala ”alltet”. Jag består av samma delar som allt annat i naturen, men i min mänskliga form. Det borde betyda att man inte kan säga att människan är ”skapelsens krona”. Om vi alla består av samma smådelar/beståndsdelar, om vi alla är beroende av varandras liv och levande och död skulle ju ingen kunna vara mer värdefull än någon/något annat. Om allt är beroende av allt annat finns det ju inte någon del av skapelsen som är oviktigt för ens liv. Alltså är det ingen skillnad på mitt värde och andra företeelser i universum.

Gud? 

Gud, gudar är i människans föreställningsvärld den/de makter som påverkar allt som inte människan själv tycker sig kunna påverka. Guden är den som skapat allt, guden är den som kan påverka det mesta. I några religiösa föreställningar är den skapande guden helt passiv sedan skapelsen gjorts färdig, medan i andra föreställningsvärldar är guden ständigt medverkande i nuet.

Ordet Gud är lite väl missbrukat i människans värld tycker jag. Människan har under århundraden/årtusenden använt begreppet Gud för att legitimera olika handlingar, krig, förföljelser, förtryck, stympningar, gravt förnedrande behandling, grova övergrepp etc. Onda handlingar har utförts ”i Guds namn”. Handlingar utförda av människor som skadat människor, handlingar genomförda ”därför att det är Guds vilja”. 

Är pengarna vår gud i västvärlden idag?

I väst, i vår tid, verkar penningen, vara den högsta gudomen. I nyhetsmedia har man till och med skapat särskilda Ekonominyheter – så viktig anses det ekonomiska spelet vara i vår tid. De flesta avgöranden görs utifrån ekonomiska aspekter i stället för ideologiska, moraliska, etiska eller religiösa aspekter. Politiken i vår del av världen, utformas mest utifrån ekonomiska tankepaket, åtminstone syns diskussioner och beslut baseras på ekonomitankar i stället för ideologiska.

Behöver vi fortfarande en gud idag?

Det verkar så. Andliga frågor, andliga sammanhang, andliga sammanslutningar uppstår i västvärlden på fler och fler ställen och i många olika former. I andra delar av världen har andlighet aldrig varit något man förpassat bort från sin vardag.  

Att fråga sig om vi behöver en gud idag är intressant. Varför skulle vi inte behöva det idag, när vi i alla tider lutat oss mot tanken på en makt som tar hand om oss på olika sätt. Det är kanske inte så att det just måste vara en slags gud som finns i vår tankevärld. Men de flesta av oss har svårt att helt bortse från att det skulle finnas en mening med livet, en högre sanning, en god makt som man ber till då man befinner sig i kris. Trots detta finns det många som hävdar att vi är alldeles ensamma och bara har vår egen kraft att lita till.

Men i vår tid sägs andligheten öka, vi söker oss till en världsbild där det finns något mer än bara människans kunskap, medvetande och kraft. Och så uppstår det en jätteflora av olika ”andlighetsmöjligheter”.

Jag tycker att sanning och klarhet ska prioriteras. Det är inte oväsentligt att många försöker koppla sina upplevelser till vetenskapliga rön, så länge man inte luras.

Sanningen; är det gud??

Den absoluta sanningen skulle vara omutbar, omutlig och absolut… är det godhet? Kanske. Den absoluta sanningen måste ju vara det som ger den klaraste beskrivningen av verkligheten. Alltså utan omskrivningar eller luddiga förklaringar. Den absoluta sanningen skulle kanske vara obarmhärtig. Eller mest barmhärtig, om man står ut med sanningen.

Är Gud godheten?

Godhet är kanske mer förlåtande än den absoluta sanningen. Godhet borde väl innebära en total önskan att förlåta. Godhet vad kan det innebära? Om Gud är god kan det innebära att gud förlåter allt, att det finns en önskan att alla ska må bra. Godhet – är det då någon bara är snäll? Eller då man är tolerant eller förlåtande? Eller kan godhet innebära total brist på falskhet, lögn? Eller är godhet någon typ av undfallenhet? Kan godheten sägas existera då någon gör allt den kan för att vara sann, tolerant och förlåtande? Kan någon människa vara total oegennyttig, helt utan tankar på egen vinning?

Men man kan väl säga att Gud måste vara kapabel att vara den totala godheten? Jo kanske det, beroende på vad det innebär. Och frågan är om den stora makten/gud är god utan att ha flera egenskaper. Jag tror att det inte kan vara så att den stora makten/kraften kan innebära enbart det vi kan kalla godhet. Det måste nog också vara så att kraften även förväntar sig konsekvens och ärlighet/sanning.

Är Gud rättfärdig?

Rättfärdighet vad är det? Någon/något som bara kan göra rätt? Jag föreställer mig att rättfärdighet medför krav på absolut sanning och en oförmåga att vara falsk. Kanske en rättfärdig gud kräver av sin skapelse att den också skall sträva mot rättfärdighet.

Ljuset, är det vår gud?

Ljuset var det första som skapades enligt bibelns skapelseberättelse – ” … och Gud sade: Varde ljus”… Redan där snubblar jag lite – om Gud sade så … då fanns ju Gud före ljuset .. ? Men om man nu inte är så bokstavstrogen? Ja då måste man ju inte tro att det viktiga är just att en gud är på ett visst sätt, att det måste vara en gud som vet allt, att begreppet gud måste finnas med i ens världsuppfattning.

Ljuset är enligt vår nuvarande vetenskapliga status en mängd energi i vågformer. Och energi är också en sorts vågor… Men mer om det senare.